Oj oj oj - det tog tid att komma på vad jag hade för inlogg.
Hösten har förflutit i en rasande takt och jag har verkligen inte hunnit med. Konstigt det där med tid. Som yngre tyckte jag att ett år var en hel evighet och nu, nu fattar jag inte vart tiden från midsommar tills nu tagit vägen. Visst ser jag det i almanackan... arbete... arbete och mer arbete.
Så helt plöstligt så står jag där inför alla storhelger, med allt som ska åstadkommas. Allhelgona, advent, jul. Och jag inser att en orsak att jag inte bloggat är att jag är så ordtrött. Allt producerande av text gör att den i annat fall outtömliga ordkällan synes sina. Orkar inte skriva, inte läsa... och inte heller sugen på att prata eller lyssna. Tystnad är underskattat. ...behöver inte vara total tystnad... men med möjlighet att bara lyssna till det jag verkligen vill lyssna till.
Det nya som hänt i livet är att vi tagit steget och gift oss.
På morgonen den 25 december efter att jag hållit julottan blev det av. Jag lägger till hans efternamn och heter numera Carlberg Mehrén. En fantastisk dag och händelse - men det känns som innan ;) bara ett tydligare bevis för andra att vi vill leva ihop och att vi menar allvar med varandra och sedan ger det lagligt skydd på ett annat sätt... men kärleken blir inte mer eller mindre för att man gifter sig. Den finns där efter den 25 precis som innan. Det var enormt roligt att församlingen ville sitta kvar under vigseln och dela vår stund (180pers) och gissa att vi var överraskade att det ordnats bröllopstårta! En sak finns att säga om denna församling. De visar sådan omsorg och kärlek att jag inte varit med om liknande innan. Det kanske är den stora skillnaden med att verka i stan/ytterstad och landet. Fantastiska människor med engagemang för sin kyrka och sin bygd.
(här skulle jag fått in ett foto men fattar inte hur man gör - det var enklare förr :) )
