50-år!

Så var den förbi... dagen då vi kvinnor firar 50års jubileum över att ha tillgång till prästämbetet. I stillhet firade jag det med att gå i min hemförsamling. Där nämndes inte ett ord, inte i förbön... inte i liturgin. Men inom mig tänkte och bad jag för alla kollegor (kvinnor såväl som män) och min förbön är: Herre, låt den dag komma när vi alla är präster. Inte präst och kvinnlig präst utan bara präst. Amen.

Idag blev jag glad då prästen stod och predikade i mittgången utan manus. YES! Det blir ett helt annat tilltal, ett helt annat möte med mig som församling.

Nu ska jag ut i köket o knåpa ihop en äppelkaka och se om den blir bättre än den förra. Sedan ska jag ut och höststäda bilen. Det är dags för det inser jag när temperaturen sjunker och löven blir allt rödare.

Sedan är veckan snart igång igen...

Hört under dagens arbetstimmar...

En sten i rullning samlar ingen mossa.

Ibland...

...tvingas man backa bandet och ta om det i slow motion för att begripa handlingen...