Dagsläget är smått kaotiskt. Ska ha klart två predikningar, helst, på söndagens tema. Har tre gudstjänster. Sedan är jag ledig på måndag då jag far ner till Lund över dagen. Hedvig är i sitt esse... Jag blir så trött och ledsen på att "jag inte visar kärlek - att jag är känslokall" och på att Hedvig "inte mår bra". Till det kommer Emy som ÄR dålig. Hon har haft ont i knäet i över en månad och nu har hon svårt att stödja på det /haltar betänkligt/. Dessutom hade hon i morse lock för örat, vilket i sig inte är ngt... men då hon skulle tryckutjämna viner det och låter/blåser från örat. SUCK! Emy är född med partiell gomspalt och har varit öronbarn sedan hon föddes. Alltså sitter jag nu i väntans tider på att vårdcentralen ska ringa tillbaka så att jag kan få boka en tid. Själv har jag varit på fotvård, där man också konstaterar att jag är påväg in i ett skov. Till det lagom stressad och ska boka ny konfaresa, resa och grejjer som KU vill göra och...och...och... listan kan göras lång och jag betar av en sak i taget. Först Emy, sedan predikan, sedan begravningstal och sedan Hedvigs födelsedagsbestyr.
Just det...pannan la av igår och trots mina idoga upplivningsbesök så är här KALLT och INGET VARMVATTEN.
Drömmar:
Att få jobba än närmare där jag bor.
Att få tillräckligt med pengar - t.ex. vinna åtskilliga miljoner för då skulle jag:
- köpa loss prästgården och totalrenovera den
- köpa ett mysigt boende där A-G kan hålla till
- göra att L får det lite bättre
- skaffa mamma ett större boende
- köpa mopeder till barnen
Nu ringde sjuksystern. De tar en koll på Emy kl. 15.45. Skönt! Och tack o lov en läkare som jag känner förtroende för! I det fallet saknar jag K på mer än ett sätt...
Grattis I och M till era underbart söta tvilling prinsessor (nu lär ni ha händerna fulla). All lycka till er och jag ser fram emot ett sommardop ;)
-32,2kg
1 kommentar:
Usch när livet är som du har det nu. Men det går över och jag känner igen mig i dina drömmar, om jag hade....
Hur gammal är din tös? Jag känner igen resonemanget, har haft 1,5 års bråk med min nu 21 åring. Det var när han var 17 år-alldeles förfärdligt var det medans det pågick. Och oavsett vad jag gjorde och sa så dög jag inte och han visste bäst. Och han visste också vad jag sagt eller inte sagt. Till trots att jag inget sagt. Det var urjobbigt men han behövde göra sig fri på det sättet. Jag tröstade mig med att bättre han skäller på mig istället för andra. Men det sårade och gjorde ont. Jag tog faktiskt en timeout från honom ett tag. Eftersom han tog fram alla mina dåliga sidor och jag hans. Det blev bättre efter ett tag. Men såren finns där och jag kan få tillbaka samma känsla som då bara att han säger något som liknar det..
Håll ut och sätt klara gränser för dig själv och henne. Kram
Skicka en kommentar