Boendebryderi...

Tänk att aldrig mer få säga: Från prästgårdsfönstret ser jag ...

Så kan det bli. Imorgon värderas prästgården sedan kommer det nog bli en försäljning. Jag som inte har fast jobb och som är ensam lär förmodligen inte ha en chans. Mina prisklasser finns uppåt landet...

Jag vet inte hur de tänker. Det är ca 15meter ner till kyrkogården. Du kan inte röjja runt på gården, hänga tvätt, ha rutchkana och annat (enligt mig) på tomten. Barnen kan inte stojja för mycket då det är begravning. Djur kan inte släppas lösa för då smiter de ner på kyrkogården. Folk går förbi tidigt om morgonen och sent på kvällen. Hög musikröj fungerar inte så bra etc etc.
Till det kommer att huset är gammalt och nedgånget. Strulande panna, läckande fönster och förmodligen tak som måste ses över. Men jag ÄLSKAR det.

För första gången i mitt liv har jag funnit ett boende där jag trivs, där jag och huset andas samma själ.

Det gör så ont i mig när jag tänker på att jag kanske inte kan bo här. Att jag blir tvungen att se andra bo här. sover dåligt om nätterna, är deppad och nerstämd, ont i magen och svårt att äta. Det gungar under mina fötter...

Visst är mina problem världsliga men för mig, just nu, utgör de min värld... mitt K2.

Tänk att istället för 40årsdagen blir det kanske flyttstädning, inte vad jag hade planerat...

4månader sedan operation... by the way...
-33,8kg