Ytterligheternas helg!

Så for vi ner till Skåne.
Hedvig skulle på konfa förläger i Staffanstorp.
Emy av längs vägen, hon och Topsy till pappa.
Ågren att se exet, sa cirka 5ord till honom (hämtar Emy imorgon cirka 5).
Hedvig och jag till Center Syd.
In i bokaffär köpt bajsboken som V ska få nästa vecka.
In på gallerix för något litet till J.
Äta...
Mc Donalds in - vände - ut.
Potatiscaféet.
Hedvig glutenintolerent - prata, undersöka, förklara. Resultat liten potatis med räkor och grönt.
Förtvivlat ansträngt leende expedit (vad är gluten undrade två av dem - vad är det hon inte tål).
Sedan jag...
förklara...
magopererad, jag vill se mängden börja med räkorna... keso istället för sås. Tack!
Äta, stressad.
Få i sig hälften.
In på apoteket.
I bilen.
Leta efter hospice.
Hitta hospice.
Parkera.
Tunga steg...
Tråkigt område.
Hedvig förbereds.
Hedvig funderar.
Smittar cancer... tonårings frågor... finns det döda människor där... luktar inte döda människor...
In på hospice, fråga efter rätt rum.
Krama om C (älskade vän).
J hade besök.
Besök går.
Krama J - så gott att se dig!
Hedvig kramar.
Sitta och prata.
Mina egna tankar: Vem har intagit J:s kropp? Det är J där inne bakom det förändrade skalet.
Lugnt - tyst.
Som om tiden står stilla.
Iväg igen.
Slänga av Hedvig i Sandby.
Fara till Skivarp.
Kör förbi skylt: Livsgjuteri.
Kunde det passa bättre...
Träffa I och M och AG.
Tänk!
I har blivit mamma.
Hon var som Hedvig när vi lärde känna varandra.
Tiden går.
Får en nyfödd i min famn!
Livets under.
Inom mig är det kaos.
Två perfekta små prinsessor.
Pratar... planera dop...
Tillbaka i bilen till Sandby.
Landa på K och T´s soffa.
Busiga hundar - fungerade bra.
Sova.
Vakna.
Äta.
Till föräldramöte.
Praktiska bestyr.
Samtal om Hedvigs gluten, om pappas tolkbehov, om vilken av gtj som vi ska gå på... ändringar...
Telefonsamtal.
Min mormor in på sjukhus - förmodad ny stroke.
Hemfärd.
Hunger.
Ilska.
Hämta Emy och Topsy.
Köra.
Handla akutmat på Ica, gått för länge sedan maten.
Kan inte äta.
Mår dåligt.
Ont.
Ligger på soffan.
Tar lite fil - äter nästan inget.
Lägger mig.
Emy ensam vid TV:n.

Och nu en ny dag och en ny vecka...

-34,4kg

Vasalopp - årsmöte & skov.

Så har då Vasaloppet körts. Jag måste vara smått galen som blir rörd av att se kranskullan lägga kransen kring halsen på den som går i mål. Jag bryr mig inte så mkt om vem det blir, bara att det blir. Första Vasaloppet utan blåbärssoppa och mandelbiskvi (soppa utan biskvi var inget alternativ för mig).

Nu sitter jag och förbereder mig mentalt på att gå till Byalagets årsmöte. Gått igenom klädalternativ men inser att jag tar det vanliga: jeans och tröja. Det är ju inte mitt utseende som står på dagordningen (ok jag har plockat lite på bryn & mustasch - lite fåfäng är jag).

Efter duschen idag inser jag att jag är på väg in i ett psoriasisskov igen. Jag är röd och irriterad (mindre än vanligt visserligen) men det mest irriterande är nya PPPblåsor på höger fot. Jag HATAR PPP!

Tänker mycket på C och V & J. I fredags kom beskedet att J har en obotlig form av cancer. Det "suger" och jag kan inte riktigt ta det till mig. Det är så fruktansvärt orättvist!

Vikten står still - bilder från mina "största jeans" kommer längre fram, kanske om så där en 10kg till.

Allvarligt ämne + glädje + iriitation.

Först måste jag börja med det allvarliga ämnet. En väninnas man fick cancerbesked för en vecka sedan. Det som till en början var misstänkt magkatarr visade sig vara en värre "bov i dramat". Jag vill bara förmedla deras tankar om att inte bli tagna på allvar av läkare. De hade trott att "cancermarkör" togs automatiskt när typ levervärdet inte var normalt och det inte fanns ngn egentlig orsak till denna avvikelse. Det tas inga cancermarkörer automatiskt, så det är en bra sak att ha med sig om man i tankarna när man inte "hittar det man tror". Det andra är en uppmaning att stödja cancerforskningen. Vi kan gå på månen, vi kan bygga "turning torsos" men vi kan inte eliminera cancern. Till det behövs läkare och forskare och till forskning krävs pengar... och pengarna kommer till stor del från oss vanliga människor. Kanske tänker du att det inte angår dig... men tro mig... det gör det! Förr eller senare, om du inte redan är där, så kommer någon du känner i din omgivning (eller du själv) vara drabbad. De senaste åren har det för min del varit Ingela (min älskade Ingela som snart varit död i 5år), min pappa som hitintills haft en lyckad behandling och nu J som ska påbörja sin behandling.

Så till glädjen. I veckan spräckte jag 0:an och står idag på - 30.2kg. Dags för en tur i garderoben och kolla in nästa hylla, kasta och omfördela gracerna. Nu hoppas jag bara att det ska gå vägen och fortsätta med en minskning på 0-5 - 1kg i veckan. Tänk om det kunde gå omkring 20kg till innan sommaren... redan nu väger jag mindre än på 14år, dvs som när jag blev med Emy. Häftigt!

Veckans irritation kommer sig av en envis förkylning som inte riktigt bryter ut och pga beslut som påverkar mitt jobb och som jag inte är överens med att man tagit. Så de idéer som funnits, alla mina planer, har gjorts om inte och jag tvingas lägga om en hel terminsplanering. Men men... that´s life och det är bara till att ta det. Hoppas iaf att förkylningen bryter ut så att jag får bli fit-for-fight snart igen istället för att gå på ½fart.