... det sammafattar läget ganska bra idag.
När jag kör fram och tillbaka till jobbet så ser jag dessa underbara vitsippsfält, diken med blåsippor, påsk- och pingstliljor och annat...
Jag vill så gärna stanna och kliva ut, ta en promenad - men när jag väl landat hemma; druckit och ätit - så är orken slut.
Totalt slut!
Tom!
Batterinivån lägre än lägst!
Istället landar jag på soffan, somnar i regel - undviker telefonen och försöker ladda om till nästa dag. Nästa gudstjänst, nästa möte, nästa uppgift...
Antar att det är en vanlig vårtrötthet som kommit över mig, eller så är det viktrelaterat som en massa andra skumma saker (t.ex att jag tappar MASSA hår just nu).
Vad det gäller vikten så stod den på -37,9kg i morse. Underbart!
Har litet jobbigt förhållande till livets alla känslor just nu. Runt om mig finns så mycket lidande, så mycket lidande, så mycket lidande - och för att orka ta in det, orka "coacha" igenom det så behöver jag "min tid". Det har varit dåligt med "min tid"... Men ibland är det så att vi måste vara "snälla" mot oss själva, ta hand om oss på det sätt som känns bäst för just oss. Vårda och värna själen - hitta tillbaka till kraftkällan, batteriladdaren.
Vägen dit ser olika ut för oss alla (tack och lov) och mitt bästa sätt är att få ligga på soffan och isolera mig från syn- och hörselintryck.
På lördag ska jag ha "min tid" om inget annat inträffar. Jag ska strunta i städningen, jag ska bara göra predikan som jag måste ha färdig på söndag. Jag ska nog krypa upp i soffan med en god bok. Äta massa fil o flingor, kanske vindruvor och kiwi också. Jag ska vara, bara vara! Kanske ringa en vän som får mig lugn, kanske sova en stund mitt på dagen. Kanske ta en promenad. Kanske åka till Lindex och köpa ngt till måndagen. Oh - jag längtar tills på lördag.
ja, just det... finns det ngn fond som kan sponsra mitt tuggummiberoende? Sedan operationen har denna utgiftspost ökat markant ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar