Åsnor är vi allihopa - predikan för barn vid söndag för alla den 5/4-09

Idag är det en speciell dag… idag tycker jag nämligen att det är åsnans dag på ett alldeles speciellt sätt. Ni hörde väl att jag läste om hur Jesus red in på en åsna i staden Jerusalem för många hundratals år sedan.

Vet ni… jag kan inte så mycket om åsnor, men en gång hade jag en kompis som hade en egen åsna på sin tomt. Det var kul att få besöka den åsna, Debora hette den. Jag minns att jag gillade den och att jag inte var rädd för den, för annars måste jag erkänna att jag är jätterädd för hästar.

När jag tänker på åsnor så tänker jag på allt dumt vi människor säger om åsnor:
Man är dum som en åsna… (som på min Karlssonsklistertub där det står: alla använder Karlssonsklister utom jag, för jag är en åsna).

När någon är envis och kanske lite motsträvig och inte går med på att göra vad som helst säger man att den personen är ”envis som en åsna”. Visst kan det vara bra att vara envis men det är inte det de personerna menar utan de säger det som om det är något dåligt.

I böckernas värld, t.ex. Nalle Puh så är åsnan den som alltid är deppad och dyster. Håller ni med? Ni har väl läst om Ior…?

Och i boken Marias lilla åsna så är det bara Maria som ser att åsnan är fin och snäll… alla andra tycker att åsnan är smutsig och lat.

Alla de här negativa sakerna stämmer inte!
Åsnan är ett klokt och vackert djur. Ja, visst är de envisa… men de är också lojala djur som inte sviker sin ägare.
En vän berättade för mig att det kan vara svårt att låna en åsna från sin ägare. Om någon kommit för att ta en åsna utan att ta med åsnefölet… ja då skulle åsnan ha skriat hjärtskärande och fölet skulle ha svarat med ett likadant skri. Båda två skulle ha kämpat så mycket de kunnat för att återförenas med varandra. Åsnemamman skulle nog ha både bitits och sparkats för att få vara med sitt barn…

Jag tror att Jesus visste om detta och att det är därför som han sa åt lärjungarna att ta både föl och åsnemamman med sig.

Jag tror också att Jesus visste att åsnan var ett mycket starkt djur och att det skulle orka att bära honom hela vägen till Jerusalem… (visa bild på åsnan och grenarna)

Men, varför red Jesus på en åsna? Varför red han inte på en häst som de rika personerna gjorde? Han var ju ändå en kung…

Jo, Jesus var en kung men inte som vi tänker oss en kung. Jesus valde nämligen bort allt det där fina och guldglittrande… han var mer som du och jag… ja till och med som de fattiga på den tiden.

Om ni blundar… kan ni då se Jesus framför er på en liten åsna? En åsna är ungefär så här hög (visa) och Jesus var en vuxen man. Det måste ha sett jätteroligt ut när han kom ridande. Fötterna kanske skrapade i marken… åsnan kanske var smutsig efter att ha jobbat med att bära ved och efter att ha gått på grusiga gator… och tänk… bredvid skuttar ett åsneföl nyfiket omkring. Och runt omkring gatan står skrikande människor, som viftar med blad – klappar i händerna – och som lägger sina kläder på marken samtidigt som de ropar HOSIANNA.

Gud måste ha humor som ordnar ett sådant glädje tåg…

Är det någon som vet vad Hosianna betyder? Det är hebreiska och betyder ”rädda oss”.

Folket såg nämligen Jesus som en kung som stod på de fattigas sida och som skulle kunna rädda dem från alla orättvisor som de fick utstå från de som styrde landet.

De trodde att Jesus skulle frälsa/rädda dem… för det hade Gud lovat.

När Jesus kom ridande på åsnan så var det något alldeles speciellt… tänk er… Jesus kunde se in i människornas ögon. Han kom i ögonhöjd. Det är viktigt att se varandra i ögonen. När vi gör det så känner man att det känns skönt inombords. Man blir sedd… och tänk att bli sedd av kungen! Tänk att bli sedd av Gud!

Idag ska jag alldeles strax döpa lilla Lovisa. I dopet händer det som hände på palmsöndagen då Jesus red in i Jerusalem… Lovisa ska bli sedd! Självklart är hon sedd varje dag av mamma och pappa och sina bröder och andra, och här idag är hon sedd av släktingar, vänner och oss som är i kyrkan… Men idag ska Lovisa bli sedd på ett alldeles speciellt sätt… Jesus ska se henne idag. I dopet är det nämligen så att Jesus tar upp lilla Lovisa i famnen och hälsar henne välkommen till världen och till Guds församling.

Vi kan inte se hur Jesus gör detta… men om vi blundar som vi gjorde nyss, så kan vi kanske se det i våra tankar…

Hörrni…
Jag har ju bett Anne att skriva på affischerna att ”alla är vi åsnor”. Vet ni varför jag gjorde det…

Jo, för att jag tycker att det är något fint att vara en åsna!

Jag tror att Jesus vill att vi ska bära honom inom oss. Att vi ska se att vi är starka som åsnor, bra envisa som åsnor och att han litar på att vi orkar bära honom.
Så därför vill jag fråga er, ni behöver inte svara här och nu…: vill ni vara åsnor tillsammans med mig och bära Jesus?

Gör så att jag aldrig glömmer att du är i mig…
Gör så att jag aldrig är feg och inte vågar bära dig med mig där jag är, på lekplatsen, i skolan, på jobbet eller när jag är hemma

Jag ber att du ska se oss in i ögonen så att vi verkligen kan känna oss sedda och att vi aldrig behöver känna oss ensamma igen…

Jag vet att du är med mig alltid: då jag är glad och då jag är ledsen. När jag mår bra och när jag har ont och mår dåligt. Här och nu och i all framtid vill jag bära dig; för jag är en stark åsna.
Amen