Nervöst!

I morgon börjar jag mitt nya jobb och jag får faktiskt lov att erkänna att det nu känns lite som dagen innan första skoldagen. Jag har packat ner mina "jobbe-pärmar" och annat smått o gott som jag hoppas att få tid att plocka med. Jag vill "bo in mig" i mitt rum innan konfisarna börjar nästa vecka. Jag är förväntansfull och hoppas att allt blir bra.

Det är kallt idag också. Pannan la av igen (troligen sent igårkväll) men eftersom jag inte har larmet kopplat till mig så märker jag det inte förrän det blir kallt. Ok, allvarligt talat - det blev inte ens varmt igår! Idag knappt +15grader i sovrummet och inte ens +12grader i köket. Nu känns det som om jag är på väg att ge upp och nästa gång pannan kastar in handduken är det jag som tassar ner och slår över på el istället (och håller tummarna att det inte blir strömavbrott). Detta är den kallaste jul/nyårshelgen på länge! Börjar känna hosta och snuva nu...

Hade en dust igår med dottern och idag också. Jag blev så ledsen att jag faktiskt inte ger mig förrän hon backar. Jag har ljugit! Jag sa att vi skulle åka på utlandssemester under år 2008. Detta lovade jag vid julen år 2006. Efter det har vi flyttat och jag har varit helt- och deltidssjukskriven sedan februari 2007. Sedan har jag ljugit om att det skulle bli bra mellan oss tjejer efter skilsmässan. Give me a break! Jag trodde verkligen det och jag har jobbat för det, men det krävs faktiskt att alla gör sitt. Det gör så ont när hon hoppar på ekonomin och skilsmässan. Ibland vill jag faktiskt ha credit för det jag gör, att någon ser att jag är ensam nästan 24/7/52 med dem och djur och jobb.

Idag kom jag inte ens på vågen - det vill säga att det är allt för kallt inne för att näcka och ställa mig på den. Men det gör inget... det är bara bra att inte stå där varje dag (även om jag vill se resultat varje dag).