...vad tiden rusar iväg. Kan inte påstå att jag har ngt sysselsättningsproblem iaf. Denna veckan så består min ledighet av IDAG. Och idag ska barn köras till paketinhandling och sovaöver kalas, 7rum ska städas, minst 4maskiner tvätt + lakans tvätt ska tvättas - hängas - vikas och en del strykas. Mat ska storhandlas och packas in. Hund ska rastas och planering göras.
Har varit på mitt gamla jobb i tvådagar. I Halmstad var det vemodigt eftersom de så tydligt visade att de inte villa att jag skulle sluta. Samtalet igår gick bra. Avtackningskaffe den 9:onde och bjuden på middag den 12:e. Bil, nycklar,dator, dosa, skiva, tfn-minne ska lämnas den 12:e.
Det nya jobbet är great. Även om det är lite längre dagar än jag haft den senaste tiden så ger det mig mkt tillbaka. Tisdagen denna veckan som kommer är full, riktigt full, med saker som måste göras. Konfaplanering till idrottsgruppen, samtal att ringas, planering, gtj förberedelser mm. Det är underbart att känna sig välkommen och uppskattad + att det finns arbetskamrater att vända sig till.
Vikten är -24,3kg.
Har haft lite ont i magen denna veckan på vänster sida 5cm under revbenen. Å andra sidan så fick jag det kvinnliga en vecka för tidigt och just nu tror jag att detta hör ihop så ingen ko på isen.
Världsläget är förtvivlat.
Jag förstår inte hur Israel kan begå detta folkmord. Givetvis är jag inte för Hamas metoder heller, men någon måtta får det vara. Alla dessa civila, kvinnor och barn främst, som mördas. Gränser som är stängda så att du inte kan fly... du har inte en ärlig chans att ta dig någon annan stans. För mig låter det och verkar det som utrotning.
Varför skola människor strida...?
2 kommentarer:
Hej Ellinor! jag vet inte om du kommer ihåg mig Jaana,jag gick kursen efter dig på pastis b l a med Susanne Skoglund. Hon tipsade mig om din blogg. Vilken läsning, du är både modig och klok. Tack! och lycka till med ätandet och viktnedgången. När jag läste om att du var glad över att en präst äntligen stod på golvet och predikade blev jag lite förvånad. Här i Värmland är det få som utnyttjar predikstolen de flesta är "på golvet" Vårt stift är mycket liberalt och det är högt i tak för det mesta. Jag predikar alltid nästan på golvet nära människorna och har sedan två år tillbaka slutat att skriva predikningar. Jag insåg att genom att läsa texter och förbereda mig i huvudet så fungerar det. Och det är spännande eftersom jag inte riktigt vet hur det blir. Det beror helt på stämmningen i kyrkan och vad som hänt just då. Men jag stortrivs. Jobbade tre år i min missivförsamling och har sedan ett år tillbaka en ny arbetsplats nära mig. På en mindre ort, här är man verkligen präst med stort P. Sköt om dig och jag kommer att följa din blogg. Jag har också en blogg om du har tid: morranochlillamy.blogg.se
Kram från jaana
Ja, det är hemskt och inte kan vi göra så mycket åt det heller.
Det du och jag faktiskt kan göra för Gazas folk är att bojkotta israeliska varor så att vi inte bekostar ammunitionen som dödar barnen.
Ha en bra dag.
Skicka en kommentar