Talade med en god väninna och kollega i telefon igår. Vi har inte talats vid på några månader. Hon gav en underbart upplyftande kommentar; att det var skönt att höra mig skratta igen.
...och det stämmer. Den senaste tiden, de senaste åren, har det äkta skrattet varit frånvarande till stor del.
Jag var i en underbar kärleksfull församling och jobbade igår och musikerna sa; det lyser om dig.
...och det stämmer. Jag har fått tillbaka glädjen även i ansiktet.
Igår tog jag på mig en ärvd prästskjorta och med skrattångest inser jag att den, som varit så för liten förut, nu satt löst MYCKET löst och fladderkrage. Men med ont om tid tog jag ändå på den.
Jag fick ett brevpaket igår och jag känner mig älskad! Ja, pedagog K... jag öppnade det... kunde inte hålla tassarna borta. Började nästan gråta när jag såg grisen som inköptes på en gemensam resa med Elida, men boken får vänta till julafton.
Jag mötte folk från byn igår, och jag känner mig sedd...
På gott och på ont. Folk ser en och säger det till någon som säger det till en annan som säger det till mig. Tror att alla noterat min viktminskning här i byn och det känns som alla vill mig väl. Det är gott när människor bryr sig om varandra.
Igår sjöng Hedvig på skolavslutningen och jag är stolt ända ner i tåspetsen. Och jag gillar pedagogerna som ser oss som familj och som finns där för mig och tjejerna.
Och idag blir vi troligtvis med katt. En liten kattflicka som behöver nytt hem. Vi testar och ser vad Topsy säger om det... om det går bra så blir vi 6tjejer i huset ;)
Idag: -19,9kg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar