Besvikelse och tårar på julafton

Så är det bara att konstatera att även hur mycket jag än försökt hålla gnistan uppe så HATAR JAG JULEN. Jag hatar inte Jesusbarnet i krubban och den sanna julens innebörd... nej... jag hatar allt det andra som vi människor hysterisk skapar kring jul. Förväntningar som byggs upp och som grusas och raseras.

Det gick väl ganska bra med allt fram tills julklapparna skulle delas ut. Barnen hade tillsammans önskat EN enda sak från sin far. Ja... det ska erkännas att det var en dyr sak, men de hade enats om EN önskan. Ett nitendo Wii. Till saken hör att de få gånger han har barnen så får de jämt höra hur dyra i drift de är (även om det gäller en begagnad loppiskjol). Till saken hör också att i år har de inte träffats så mkt. Så ligger kuvertet där, och jag vet att jag borde uppmuntra med att säga att tanken räknas, utanpå barnens för och efternamn inuti ett julkort i från loppisen där han jobbar (ett julkort på finska) och 500kr var. Hedvig bröt ihop. Hon grät och grät... rev sönder kortet från honom och från farfar och farmor. Besvikelse!
Och även hos mig stang det till... så lätt... så lätt att bara slippa undan igen.

Senare på kvällen ett SMS från någons lånade telefon från honom... vad finns att säga...

Så tar jag tag i livet och fortsätter kvällen. Vi ser på TV. Emy skrattar och är glad för första gången på mycket länge. Hon har fått ett fisande litet monsterspel... i TV reklamen vill hon prova för andra gången och Hedvig hugger direkt. Jag tittar argt på Hedvig som blir ledsen och går "för min blick sa att hon inte fick vara kvar"... min blick sändes iväg med tanken att det där var väl onödigt. Hon hade redan huggt efter Emy då jag bad Emy att inte dricka mer julmust.

Och där någonstans tar jag slut... all humöruppehållande kraft insats som jag samlat för att klara mig igenom julen försvann... där kom tårarna och den stora tomhetskänslan över att vara ensam och misslyckad.

Matmässigt också en dålig dag. Laxen smakade inte mig, inte heller sillen eller min älskade rullsylta. Ingenting gott och det som ser gott ut kan jag inte äta. Jag vet, operationen var min idé... och jag ångrar den inte... men ibland hade det varit lättare att genomlida dagen om jag kunnat droga mig (som förut) med min mat.

Midnattsmässan var lång...1½...
...och idag väckt av katten...

Så var julafton över för denna gången. Idag juldagen...
Dagen är kommen kärlek triumferar!

Men kärleken känns långt borta.