Varför kan inte livet vara lätt någongång... är det för mkt begärt att få en stunds break mellan dusterna. Få ro i själen... hitta HEM och ett hem att dela med någon, på riktigt... inte halvhjärtat utan på riktigt.
Jag saknar så mkt mitt älskade Skåne. Alla mina vänner där, mina nära o mina kära. Jag saknar x-tra mormor o x-tra morfar, saknar vägen hem till mamma, saknar väninnorna som känner mig, saknar prästkollegor som delar mitt tankesätt, saknar naturen, luften, språket, närheten till Danmark. Saknar det som är JAG!
Så idag, nu på kvällen, såg jag annonsen om St Petri i Malmö. En km tjänst. Visst, jag har alltid sett mig som "landsortspräst" men... Malmö. Mitt Malmö! Där jag känner gatorna bättre än vad jag gör här. Där jag andas att jag är jag.
Och Hedvig har redan sagt att hon vill flytta hem till Lund i och med att hon ska börja gymnasiet. Och Emy vill också "hem".
Så kanske det är dags - dags att återvända hem till moderstiftet, Alma Mater...
Samtidigt så kluven.
Vill så mkt och tycker så mkt om "min vän", ja faktiskt kär. Men just nu känns det inte som om jag kan ge det som behövs - och som om jag inte förmår ta emot det som ges.
Det känns inte som om + och - går jämt opp till ett =
Rent krasst kan inte heller det styra mitt liv och mina val. Barnen måste gå först. Barnen måste må bra - och jag har mitt sociala kontaktnät och mitt liv där nere. Här uppe har jag "bara" två väninnor som jag nästan inte hinner träffa. Och "darling" som inte vet hur framtiden ser ut.
Har skickat iväg förfrågan om tjänsten. Ansökan går ut den 24/1. Pratar med "Chefen" om det o hoppas på en rejäl vägledning.
1 kommentar:
Hej! Det är klart du skall söka och det är nog meningen. Man kan verkligen bli sjuk av att längta hem. Är det meningen så får du tjänsten.
Jag vet hur det var åren i skåne när jag pluggade, vi längtade hem hela familjen så vi nästan gick sönder...
Jag tror att allting löser sig med kärleken bara då får vara där din trygghet är.
Bön till dig. Kram
Skicka en kommentar