Bokslut... tid av förundran

Tänk...

...när jag tittar i backspegeln på året som gått så ser jag hur mycket jag har förändrats som människa. På gott och ont.



Visst är den yttre förändringen den största - det konstiga är bara att mitt huvud inte håller med om att jag har gått ner i vikt. Känner mig fetare än fetast och fulare än fulast. Hudflikarna som hänger gör att jag känner mig bläig. Samtidigt så orkar jag mer rent rörelsemässigt och konditionsmässigt... och det är en enorm glädje. I allt också en sorg att jag inte fick denna operation tidigare så att jag kunde varit mer mamma till mina barn. Orkat mer, lekt mer o allt sådant som jag egentligen har velat göra men inte förmått. Rädslan att gå upp i vikt finns där hela tiden och motionsbiten är den stora saken som jag inte löst. Jag hinner inte gå på gym, hoppas kanske finna tid till att simma igen - men vet inte hur jag ska få till det med pendling till jobbet o att arbeta o att sköta hem o barn. SUCK it SUCK´s.



I backspegeln ser jag också att året farit fram ovarsamt med mig. Jobb-bytet, alla begravningar på det privata planet, 40årsdag och funderingar över vad livet ska bära med sig.



Samtidigt så kan jag se att det nya jobbet har gett mig en härlig församling. Under julhelgens alla gtj så har jag fått så mkt positiv feedback på mitt jobb - så mkt att jag ibland funderar på om det är mig som de talar om. Har fått ha alla "de stora" gtj o sist var det 301pers där. Härligt o mäktigt. Samtidigt så är jag lite "predikotrött" o får fortfarande inte tiden att gå ihop. Vet inte om det är min planering som är dålig eller om det är så att jag inte har koll på rutinerna än.



På relationsfronten så tar det också tid och ork - på gott och ont. Det märks att man inte är 20år längre. Och att få ihop två liv, barn och avstånd... ja... det är inte lätt.



Men på det hela taget. År 2009 har varit förändringarnas år. Jag är på ett sätt samma Ellinor, men ändå inte... det är som om jag mognat, blivit mer cynisk, mer allvarlig... och ändå. För den som tar sig tiden så ser man att det är jag... JAG... som står här.