Tankar...

Tankar bilen gör vi bilägare regelbundet - men hur regelbundet tankar vi själen?

Om jag svarar sanningsenligt så blir det inte alls så ofta som jag borde. Visst ber jag och visst går jag till kyrkan... och jo, jag har vänner att tala med... men räcker det för att tanka själen? Just nu tvekar jag på det. Jag ser min väl, på gränsen till överfyllda almanacka och känner hur puslen bultar... vill på retreat... vill vara ifred... vill vara i tystnad... eller - vill vara i famnen på en kär vän.

Jo, det är så!

Min själ ropar på uppmärksamhet. Den har fått sig några törnar de sista månaderna... törnar som gett blåmärken som inte riktigt vill försvinna. Boendet, jobbet och livet i stort som smått. Och nu sist att mormor fått gå hem till Gud. Visserligen skönt och på ett sätt väntat - men ändå är man aldrig förberedd när samtalet kommer.

Så sista veckans bilresande som gett träsmak i baken.
Först upp till A-G och några underbara dagar med prat in på sena natten (det måste vara livets äkta rikedom att ha goda vänner!)... sedan hem... en natts sömn och sedan till Karlskrona... en natts sömn och sedan hem... två nätters sömn och sedan till Karlskrona med flyttbil för att hämta mormors saker... och nu hemma.

Så veckan framför mig... jobb och jobb och jobb och Stockholm och jobb och jobb och jobb...

Samtidigt så har jag det bästa av jobb... men det är alla tider som ska passas som just nu känns lite kärvt. Alla deadlines för tal och predikningar... förberedelser mm.

Men det går! -som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig -

Det finns himmelska tankstationer även i vardagen - dem är jag på jakt efter nu...

-40,7kg