Känslor på gott och ont!

Våren 2009 kommer gå till historien som ett av mitt livs personliga

"värsta tempot - värsta känslostormens" vår.

Ibland är det som om våg efter våg av ändlöst kännande slår över mig. Som om jag befinner mig i centrifugens mitt och dras inåt. Ömsom positivt, ömsomt negativt.

Jobbtakten som, enligt min almanacka, inte kommer slå av på farten än på ett tag.
Underbara konfisar som ger så mkt tillbaka.
Den nya tjänsten som jag kommer att tillträda i augusti (Yippie!).
Privat känslomässigt tunga perioder av sorg.
Människor och möten.
Husbryderierna (som verkar lösa sig om jag får hyra huset som ligger än mer på landet än detta).
Föräldraskapet...
Planering av sommaren...
Önskningar och förhoppningar - drömmar... drömmer...
Glädjen över viktnedgången - hälsovinsten den medför - men ack... klädkontot.

Aldrig någonsin tidigare har orden från psalm 269 känts mer passande i mitt liv än nu:

Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans,

medgång och motgång här tätt följes åt.

Skyar med solsken och suckar med gamman

skiftar alltjämt på vårt jordiska stråt.

Jorderiks gull, stoft är och mull.

Himlen allen är av salighet full.

Nyckfull är lyckan till väsen och tycke.

Sorgen tar säte i konungens barm;

ofta ett bröst under kosteligt smycke

gömmer sin oro och hemliga harm.

Alla har sitt, hårt eller blitt.

Himlen allena är sorgerna kvitt.

Välde och rikedom, visdom och ära,

ungdom och hälsa i blomstrande år

högt över andra sitt huvud kan bära,

måste dock vissna och läggas på bår.

Natt faller på, allt skall förgå,

himmelens salighet ensam bestå.

Skönaste rosor på törnbusken glöder,

vackraste ört kan ha gift som förgör.

Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder,

morgonens glädje om aftonen dör.

Brusande skär, hotar oss här.

Himlen är hamnen och tryggheten där.

Ångest skall bytas i frid som oss gläder.

Plåga skall vändas i hälsa och hopp,

armodets skrudas i rikaste kläder,

svaghet förvandlas till kraft att stå upp.

Ondskan skall stå, fängslad i vrå.

Allting kan himmelen omskapa så.

Låt då min lott och min lycka få falla,

så som min Fader och Skapare vill.

Avund må tömma sin giftiga galla,

världen bedriva sitt ränkspel därtill.

Sorgen skall dö, salighets frö

växa till blomma på himmelens ö.