Egentligen gillar jag hösten riktigt mycket. Alla ljuvliga färger som sprids runt omkring mig. Överraskningsmomentet att inte veta vad som skett i naturen under natten.
Men just nu, preicis i dagarna, är det som om ett grått töcken har lagt sig i mitt inre. Besvikelse och ensamhetskänsla... känsla av misstor och hopplöshet varvat med egnet tillkortakommande.
Jag försöker att peppa mig själv att jag är bra! Att jag klarar allt som jag vill klara!
Alla de där orden jag skulle sagt till någon annan säger jag till mig själv... och önskar att jag förmår att ta till mig dem.
Gud,
min ursprungs källa...
Vänd ditt ansikte till mig och låt mig vila i din solglans.
Sänd dina änglar att skydda och bevaka, stödja och bära.
Jag lägger mitt liv i dina händer och kapitulerar inför dig som är större än allt.
Se med kärleksfulla ögon till mig som en mor pysslar om sitt barn.
Genom Jesus Kristus, min Herre.
Amen
Tänker denna vecka på M som förlorat sin pappa.
På E och J som idag ska ingå äktenskap.
På G vars anhöriga är mkt sjuka.
- Gud omslut och kom till dem med din tröstande närvaro -
Amen
2 kommentarer:
hej
såg inte ditt inlägg förrän nu
Pst... vi har nog grävlingar på tomten för det är några mysko bök-hål i gräset på mornarna och jag har sett att en fälla är utsatt på gröningen... lite läskigt... Vet du om grävlingar är farliga?
hehe så länge de inte är i tomten så är de inte farliga
Du är helt underbar. Bara så du vet. För ibland hjälper det att bara tänka på dig för att ångesten ska snubbla bort!
//Elinleticia
Skicka en kommentar