...blogga med ett och ett halvt glas vitt vin i kroppen - men - vad gör man inte efter en lång arbetsdag :)
Det snurrar så mkt i huvudet. Speciellt efter en dag med dop/vigsel, två dop och en vigsel till. (Hoppas verkligen att mina vigselpar får en fin framtid tillsammans - de var så vackra och det strålade omkring dem).
Igår begravdes Rebecca. Jag är så tacksam över att en sån underbar tjej fått så underbara föräldrar och syster. Det var många i kyrkan. Två av ungdomarna sjöng. Shit, det var jättefint och jag beundrar att de klarade det! Alla hade ngt rosa på sig och jag ler åt tanken att Becca fick mig att gå med isblå kortärmad prästskjorta, blå kjol och rosa skor. Det var fint. Ljust och fint och min förra kh Per talade över 1 Kor 13ff Störst av allt är kärleken.
Jag insåg hur mkt jag saknar församlingen där i Tölö. Träffade en kyrktant, träffade gamla jobbarkompisar (måste minnas att skicka mitt nummer till K) och jag inser efter samtalet med Per att bättre Kh kan man inte ha. Hans tös tyckte nog att jag skulle komma tbx och på ett sätt tycker jag det med. Så en headhunttjänst och en bostad TACK.
Efter begravningsgtj och eftersits for jag till min gamla kyrkogårdsförman Jonas o hans underbara familj. Jag vigde dem för ett år sedan o det var så skönt att sitta där en stund o prata. Lillgumman hade vuxit mer än tillåtet sen jag såg henne sist. SAKNAR.
Kom hem till huset och Stellan mötte upp. Macka och prat innan sängdax. Vaknade med ett ryck av att inte ha luft. Strömavbrott.
Nu sitter jag i bh och shorts. Stellan grillar och Emy läser tidningen.
Conny och Annika - Andreas och Ida GRATTIS till er och varmt lycka till i äktenskapet.
Jonathan, Ella och Melvin - må Guds goda ande vara med er i alla era dagar.
Nu laddar en trött präst om för morgondagens tjänstgörning.
Puss and peace be up on you!
Visar inlägg med etikett äktenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett äktenskap. Visa alla inlägg
lördag 4 juni 2011
torsdag 22 oktober 2009
Historiskt beslut!
Idag kom det... beslutet om samkönade äktenskap inom Svenska Kyrkan.
Med glädje tar jag emot beslutet att jag kommer ha rätt att viga så väl homo- som heterosexuella par.
Från och med den 1 november gäller detta!
En glädjens dag!
Kyrkomötet sa ja till att öppna äktenskapet för par av samma kön samt till att behålla vigselrätten. 176 ledamöter röstade ja. 62 ledamöter röstade nej. 11 ledamöter avstod.
Med glädje tar jag emot beslutet att jag kommer ha rätt att viga så väl homo- som heterosexuella par.
Från och med den 1 november gäller detta!
En glädjens dag!
torsdag 16 juli 2009
Könsneutralt äktenskap
Så är debatten i full gång igen - eller ska jag säga fortfarande... för den har väl egentligen aldrig tystnat.
Nu är det bara att vänta på kyrkomötet och de beslut som kommer att tas.
Dock skulle det vara intressant att läsa brevet som skickats från biskop Anders (det finns inte på hans hemsida och inte heller på kyrkans tidning). På www.kyrkanstidning.se kan man i alla fall under artikeln "Vi kan vara på väg att bli isolerade" finna länken till det svar som kommit från Church of England, där det uttrycks en oro för att vi är påväg bort från den grund som vi inom Borgåavtalet gemensamt gått med på. Det framgår i brevet att man redan haft problem i och med att vi som kyrka gått med på att ha välsignelse för hbt-par som (registrat partnerskap) ingått borgerligt äktenskap.
Nu får vi se var det här slutar - men ibland är jag benägen till att säga som Luther: att låt samhället göra det samhälleliga (dvs i denna frågan registrera ingångna äktenskap) och låt kyrkan stå för välsignelsen av det ingångna äktenskapet. Det vore den lättaste vägen ut ur frågan - men är den lättaste vägen ut alltid den som är bäst?
För samtidigt tycker jag som präst att det är roligt att få vara den som har ansvar över den lagligt bindande delen samtidigt som Guds välsignelse ges... Men jag inser att det kommer bli problematiskt när/om beslut för könsneutralt äktenskap inom Svenska Kyrkan tas. Det finns fortfarande, vad jag vet, många som inte kommer att kunna acceptera detta - och den frågan blir nog allt svårare att komma tillrätta med. Ska det bli upp till varje präst som kan tänka sig att viga så väl heterosexuella som samkönade par att själv söka tillstånd att vara vigselförrättare... eller... ja det får vi också invänta kyrkomötet för att få reda på.
Hur som...
... att behålla vigselrätten är väl egentligen inte det viktigaste.
Det viktigaste är att vi nu, äntligen, har en könsneutral äktenskapssyn i Sverige.
Kanske kan vi snart se heterosexuella, homosexuella, bisexuella och transsexuella som de människor vi faktiskt är och inte bara fokusera på den del av livet som har med "sexualakten" att göra.
För kärlek mellan människor är långt mer än det som sker i "sängkammaren".
Nu är det bara att vänta på kyrkomötet och de beslut som kommer att tas.
Dock skulle det vara intressant att läsa brevet som skickats från biskop Anders (det finns inte på hans hemsida och inte heller på kyrkans tidning). På www.kyrkanstidning.se kan man i alla fall under artikeln "Vi kan vara på väg att bli isolerade" finna länken till det svar som kommit från Church of England, där det uttrycks en oro för att vi är påväg bort från den grund som vi inom Borgåavtalet gemensamt gått med på. Det framgår i brevet att man redan haft problem i och med att vi som kyrka gått med på att ha välsignelse för hbt-par som (registrat partnerskap) ingått borgerligt äktenskap.
Nu får vi se var det här slutar - men ibland är jag benägen till att säga som Luther: att låt samhället göra det samhälleliga (dvs i denna frågan registrera ingångna äktenskap) och låt kyrkan stå för välsignelsen av det ingångna äktenskapet. Det vore den lättaste vägen ut ur frågan - men är den lättaste vägen ut alltid den som är bäst?
För samtidigt tycker jag som präst att det är roligt att få vara den som har ansvar över den lagligt bindande delen samtidigt som Guds välsignelse ges... Men jag inser att det kommer bli problematiskt när/om beslut för könsneutralt äktenskap inom Svenska Kyrkan tas. Det finns fortfarande, vad jag vet, många som inte kommer att kunna acceptera detta - och den frågan blir nog allt svårare att komma tillrätta med. Ska det bli upp till varje präst som kan tänka sig att viga så väl heterosexuella som samkönade par att själv söka tillstånd att vara vigselförrättare... eller... ja det får vi också invänta kyrkomötet för att få reda på.
Hur som...
... att behålla vigselrätten är väl egentligen inte det viktigaste.
Det viktigaste är att vi nu, äntligen, har en könsneutral äktenskapssyn i Sverige.
Kanske kan vi snart se heterosexuella, homosexuella, bisexuella och transsexuella som de människor vi faktiskt är och inte bara fokusera på den del av livet som har med "sexualakten" att göra.
För kärlek mellan människor är långt mer än det som sker i "sängkammaren".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)