...hösten rulla in över fälten.
Det ljusgrå blandas med det blygrå i ett solljusfrånvänt töcken.
Regnet hänger i luften och vemodet kryper allt närmre.
Vid den här tiden för tre år sedan skrev vi under de slutgiltiga pappren över skilsmässan (om jag ser rätt så gick den inte igenom förrän i november) men det är ju egentligen bara formaliteter - för avslutat var det långt innan dess...
Så när det grå åter tar över utanför mitt fönster så finns det risk att det tar över även mitt innersta fönster om jag inte säger "nej" och kämpar emot. Kämpar emot och istället fyller mitt liv och mina timmar med det som ger ljus. Samlar allt positivt inom mig och låter det strömma ut i varje cell - bejaka livet!
Vara en livsbejakare och en livsnjutare utan att för den skull vara en egoist. Ta vara på mig själv och i samma andetag ta vara på dem i min omgivning. Livs-be-ja"kare" att be om kraft att säga "JA" till det som är mitt liv... våga leva det... våga le... våga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar