...sjukdomar och lidande frågade Hedvig mig vid köksbordet.
Jag hade tidigare berättat för henne om att J är sjuk... och i morse kom tårarna och frågorna.
* Varför drabbar det sådana goá människor?
* Hur gammal är V nu?
* Varför är livet orättvist?
* Hur mår C?
Så vid köksbordet mellan tårar och små leenden (för helt plöstligt kom Hedvig på hur bra J är på att grilla) diskuterar vi livets allvarligaste fråga.
Om Gud är allsmäktig och god, varför finns då sjukdom och lidande?
Magen knyter sig när jag börjar tala om ondskan i världen, det som vill äta upp vår glädje, om människornas miljöpåverkan som i sin tur genererar mer ont att drabbas av. Jag har inga klara svar, bara en tro att förmedla att Gud inte skapar sjukdom och lidande. En tro på att det kommer en tid då vi ska få leva i harmoni med skapelsen. En tro och en innerlig önskan om att Gud på något sätt ska "vända tårarna till jubel, sorgen förvandla till en glädje dans".
Så sätter vi oss i bilen. Och efter några mil, på parkeringen där jag ska lämna henne för en ny skoldag, kommer tårarna igen.
* Mamma, varför gråter jag alltid?
* Mamma, varför gråter inte du, tycker inte du att det är sorgligt?
Omigen en knut i magen, för jag minns när jag själv var tonåring och ställde den frågan till min mamma... och svaret blev min egen mammas svar: Hedvig, det kommer en tid då man lär sig att gråt kan gråtas på insidan.
Så lämnas Hedvig för skoldag och jag återvänder till en arbetsdag... men tankarna vandrar iväg. Så maktlös jag känner mig att vara på avstånd och inte kunna göra något (hade väl kanske inte kunnat göra så mycket om jag var där heller... men). Tankar på sommar och bad... tankar på skratt och glädje...
J, C & V!
Må ni, mitt i stormens öga, finna en liten livboj att hugga tag i...
2 kommentarer:
Hej! Vad kul att du kommenterade och förstår hur det är att vara överbeskyddad, Hedvig är mitt allt. Ja, just det, jag skulle kontakta dig angående att du skrev fel namn på pappret till Josephine... Adressen till henne är; Josephine Ottehall, Västanbogatan 8A, 57133 NÄSSJÖ. Så nu får hon rätt papper och rätt namn, hihi! Ha det så toppen! =)
jag hade samma diskussion med min 84 årige konfirmand och hans fru. Hon vill bara göra gott till alla och kan inte förstå varför en del människor är så egoistiska. Och mannen frågade mig, hörrödu du som är präst borde väl veta detta. Jag svarade att jag vet att Gud är kärlek och vill gott men att vi människor har fått vår fria vilja att göra vad vi vill och det är inte alltid som det blir gott. Och samtidigt är det ju så tänker jag att allting kan vi inte svara på, Endast Gud vet och jag vilar i den förtröstan. Gud ger oss inte mer än vad vi kan klara av. Har vi tur så lär vi oss något på vägen eller så undrar vi bara varför?
Men visst är det svårt när man är ung då livet är svart och vitt och man kan inte greppa det oerhörda med att leva och alla frågor och varför.
Därför är det viktigt att vi vuxna tillåter frågorna och svarar om vi kan, men att bara vara där i deras liv är jätteviktigt.
Jag kommer ihåg när min äldste hade stor kris vid 16 års ålder och satt hopkrupen i sängen och sa, mamma jag orkar nog inte längre mer..
Det är tufft men det slutade bra till slut och han blev mycket klokare och mognare av den erfarenheten men jag kan säga att det var ett helvete medans det pågick.
Du är bra som finns där och lyssnar och ger kärlek, det räcker långt.
och du....Grattis till de nästan minus 30kg.
Kram
Skicka en kommentar