Predikan i allhelgonatid.

Luk 20:37-38
Jesus sade: "Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande."

Vad händer när man dör?
Frågan är aktuell i dagarna av 10årsminnet av Backa-branden… och idag på alla själars dag då vi minns våra egna kära som har dött.Frågan ställs ganska ofta och varje gång tvekar jag inför svaret. För vad svarar man egentligen på frågan om vad som händer när man dör? Visst borde jag som präst inte ha några som helst problem med denna fråga, och det har jag väl egentligen inte heller rent teoretiskt.
Jag kan svara på och förklara vad som händer med kroppen när man dör och jag kan förklara vad vi, som kristna, tror händer med själen när någon dör. Men är de svaren tillräckliga?

Nej… de svaren är inte tillräckliga.

För vad händer med dem som dör… och vad händer med oss som blir kvar?
Hur förklarar jag för någon att en person som funnits där hela ens liv, nu inte längre finns?
Jag funderar på det ofta… hur förklarar jag att telefonen inte ringer mer, att breven slutar komma och att jag inte längre kan vänta på att få besök av personen, och att jag aldrig mer ska få tala med denne… för nu är den personen död.
Hur förklarar man?
Hur ger man ord som är tröstande när det gör så hemskt ont inombords… lika ont som om det vore ett blödande sår?Jag vet inte hur man förklarar det…
Jag vet inte hur man ger dessa tröstande och värmande ord……men jag tror att allt handlar om ärlighet om äkthet, att våga visa för andra vad som händer inom oss när vi sörjer… och att våga vandra vägen tillsammans tills ljuset återkommer…

Jag kan bara tala om min tro, min barnatro, att det kommer ett liv efter detta livet. Att det är sant det som vi läste ur evangeliet att de döda kommer att uppstå, därför att Gud är livets Gud.

Det är så mycket som ska göras i allhelgona tid. Trädgårdsarbetet inför vintervilan. Gravar som ska göras fina. Skollediga barn som ska skjutsas till aktiviteter. Gäster som ska komma på middag.
…så mycket som ska göras…Kanske jäktar vi på att hinna med allt som en flykt från den brännande frågan.
En flykt för att slippa fundera på vad som händer när man dör.Borde vi inte istället ta den där pausen, sätta oss ned tillsammans och samtala.
Samtala om det svåra, om kampen att orka en dag till i ensamhet och saknad…
Samtala om sorgen över liv som inte blev av, och liv som inte blev som de borde ha blivit.

Men i all sorg och saknad måste vi också våga prata om skrattet och glädjen. Våga se fram emot att sorgen förändras. Att det kommer dagar då livet känns bättre igen.

Jag vet inte exakt vad som sker efter döden men jag tror att Gud låter oss komma hem.
Gud är en gud för de levande.
Därför levandegör han oss igen, på ett annat sätt och på en plats där det inte finns krig och ondska, ingen sjukdom och ingen smärta, inga tårar och ingen död.

Tills jag själv kommer dit bärs jag av bilder av hur det kommer att bli och en sådan bild finns i barnboken Mio min Mio där berättas det om Landet i Fjärran:

"… och det var en ö som simmade på havet. Och i luften var en doft som av tusen rosor och liljor och en underlig musik som var vackrare än någon annan musik i världen. Nere vid havsstranden låg ett stort vitt slott, och vi landade där. Någon kom gående längs stranden. Det var min fader konungen. Jag kände igen honom så fort jag fick se honom. Jag visste, att det var min far. Han öppnade sina armar och jag sprang rätt in i hans famn. Han höll mig kvar där länge. Vi sa ingenting åt varann just då,. Jag bara höll mina armar om hans hals så hårt jag kunde."

Gud är förändringarnas Gud...

...det tror jag i alla fall.

Jag tror att Gud vill att vi ska vara i andlig rörelse hela våra liv. Att aktivt söka Guds närhet, hans svar och vägledning i våra liv är det viktigaste för människan och bidrar till att göra oss hela. Att det sedan kommer dagar då jag egentligen vill stoppa min tro i en säck och gömma Guds namn på en hylla, ja, det är nog bara att acceptera som en del av vandringen. Jesus stannade inte på förklaringsberget, det var bara en kort rastplats, och så är det även i våra liv.

Gud är förändringarnas Gud, och det är det som gör livet så spännande.

Fader, jag kommer inför dig och lägger mitt liv i dina händer. Du vet vad som ligger framför. Du vet om min osäkerhet och min rädsla, min ångest och ånger.
Idag ber jag för G o hennes syster som imorgon begraver sin mamma. Jag ber för K att hon ska få kraft att vara det stöd hon behöver vara, Gud utrusta henne med ork och kraft. Jag ber för E som står i beredskap att söka ny tjänst.
Amen

Minus i kanten är ett riktigt plus!

Efter en veckas naturdiet smoothie - fyra om dagen - så står vågen på -5.1kg.
Från årets toppnotering -6.6kg.

En start BMI på 52...

Har nu suttit och läst en massa om GBPoperationer. De flesta nöjda, några drabbade av komplikationer... andra som ej opererat sig avråder från op. De opererade rekommenderar. Några texter är svårbegripliga, andra skrämmande.

Men med 30års bantning och ett BMI på 52 så ser jag detta som min chans att få hjälp till ett normalare liv...

t.ex. sitta bekvämt i en karmstol utan att ha stolen kvar på höfterna när man reser sig.

Gastric bypass (GBP).
Operationen innebär att en liten ficka skapas och att man till denna ficka kopplar upp tunntarmen. På så sätt förbikopplas den större delen av magsäcken och maten åker direkt ner till tunntarmen.
Detta innebär att man tvingas att äta mycket mindre, då det bara är en liten ficka av magsäcken som används till maten. Man tar inte heller upp näringen ur maten på samma sätt som en icke-opererad då en del att tunntarmen också är bortkopplad.

Risker med operation
Om man har en kraftig övervikt så har man en ökad risk vid all form av kirugi. Man kan t.ex. drabbas av blödningar, proppar i ben eller till lungorna och en risk för sårinfektioner.
Så här säger en statistik som jag tittat på:
Sårinfektion 2-5%
Blödning eller läckage som gör ny operation nödvändig 1%
Dödsfall till följd av komplikation är mindre än 1%

Andra komplikationer…
Efter GBP så kan vitamin- och mineralbrist uppstå, därför behöver man tillskott av detta. Mat kan fastna mellan fickan och tarmen och då kan man få lov att göra en gastroskopi för att avlägsna maten. Efter GBP så måste maten tuggas extremt nogsamt.

Framtidsdrömmar...

Egentligen är jag nog lite skraj inför det som ska komma...

Vad kommer att ske med mig?
Kommer jag klara operationen (om jag får den)?
Kommer jag vara jag?

Men det positiva väger över.

För er ickefettisar kommer här några av mina drömmar:

* tänk att kunna knyta skorna utan att hålla andan.
* tänk att kunna ta en promenad med döttrarna (jag vill ta en pilgrimsvandring med dem).
* tänk att kunna få tälta igen.
* tänk att nå fram till proppen i badkaret.
* tänk att våga gå till simhallen.
* tänk att med lätthet kunna torka sig där bak efter stora A.
* tänk att kunna ta upp något från golvet utan bekymmer.
* tänk att en gång i sitt liv få gå in på Lindex eller dylikt och köpa ett par byxor som passar.
* tänk att än en gång i sitt liv få plats i ett par sloggi-trosor.
* tänk att gå altargången fram utan att bli anfådd då jag tjänstgör.

Hoppsan!

De ringde från Sofiahemmet!

Den 31 får jag träffa doktorn.
Om jag blir godkänd opereras jag den 18 november.

Det gråa bland färgen...

Egentligen gillar jag hösten riktigt mycket. Alla ljuvliga färger som sprids runt omkring mig. Överraskningsmomentet att inte veta vad som skett i naturen under natten.
Men just nu, preicis i dagarna, är det som om ett grått töcken har lagt sig i mitt inre. Besvikelse och ensamhetskänsla... känsla av misstor och hopplöshet varvat med egnet tillkortakommande.
Jag försöker att peppa mig själv att jag är bra! Att jag klarar allt som jag vill klara!
Alla de där orden jag skulle sagt till någon annan säger jag till mig själv... och önskar att jag förmår att ta till mig dem.

Gud,
min ursprungs källa...
Vänd ditt ansikte till mig och låt mig vila i din solglans.
Sänd dina änglar att skydda och bevaka, stödja och bära.
Jag lägger mitt liv i dina händer och kapitulerar inför dig som är större än allt.
Se med kärleksfulla ögon till mig som en mor pysslar om sitt barn.
Genom Jesus Kristus, min Herre.
Amen

Tänker denna vecka på M som förlorat sin pappa.
På E och J som idag ska ingå äktenskap.
På G vars anhöriga är mkt sjuka.
- Gud omslut och kom till dem med din tröstande närvaro -
Amen

Hej sa´ Petronella & Gubben höst.

Tänk... ibland saknar jag dessa underbara barnsånger från lekis-tiden och från de egna barnens sångstunder.

För nog är det både regn och rusk och höst ute.
Stormen (stark kuling enligt mig) har övergått i kuling.
Träden har blivit blåsta på en hel del av sina löv...

Kurandets tid har startat med levande ljus och tjocktäcke i sängen (i natt fick faktiskt balkongdörren hållas stängd) och hund i knävecken.

Hösten är mognandets tid och skördens tid.
Mognandet...
Det ständiga arbetet för själen.

Lugn som sprider sig och önskan för dagar att komma.

Även höstens häftiga regn vattnar själens jord!

Höstfärger...

...så lägger sig naturen till vila.

Utanför vår infart står ett underbart höstfärgsträd.
Rött och brunt i alla tänkbara nyanser.

Det är som om Gud tappat sin målarpensel lite här och var...

Blickar upp mot åsen och ser grönt, gult, rött, brunt...
det dagas...

Tänk om ögonblick kunde frysas...sparas...